En hemsk natt med 13 vändningar och ellie vaknade för dagen 04,12

Låg kvar i sängen till 05.50

Frukost och ellie var jätte arg & ledsen & så fortsatte morgonen.

Skrik & gråt & jag fick absolut inte sätta ner henne.

Försök ni klä på er med en snart 3nåring på axeln i dövikt...

I ett försök att vara en "normal" förälder ställde jag mig på en helt vanlig parkeringsplats på dagis. När nästa bil kom insåg jag direkt att jag kommer aldrig få ut ellie.

Slängde i baken & rotade fram handikappstillståndet & ställde mig på handikapp i stället. Redan då höll känslorna på att bubbla över. 

Måste bära ellie med båda armarna eftersom hon inte kan hjälpa till. 

Fick knappt upp grinden.

Änu mer ilska.

Att sen dörröppnare på dagis var avstängd och Skit tung gjorde inte saken bättre.

Möte assistentens blick och började stor gråta.

SKIT

Allt är skit

Jag är trött på att

Ha en handikappad dotter

Att ha ett barn som inte kan NÅGONTING

Ett barn som man måste hjälpa med ALLT

Bära överallt

Vända

Leka åt och inte med

Alla JÄVLA sjukhusbesök

Ortopeden

Röntgen 

Ep specialister 

Sjukgymnast

Kurator

Dietist

Hjälpmedelcentralen

Logoped

Samordnare

Specialist tandläkare

Andingsmotagningen

Läkare på habiliteringen

Och utöver det kriga mot försäkringskassan och snart kommunen med

OCH försöka leva ett så normalt liv som möjligt.

Idag brast det och jag grät så jag knappt fick luft.

Jag är så innerligt trött.

Bara precis trött.

Jag vet att det är så här det är och så kommer det förbli. 

Det finns INGET ljus längre bort att se fram imot.

Känslan är att man bara står & bankar huvudet i en vägg, dag in och dag ut

Jag är så innerligt tacksam att ellie har det bra på dagis de timmarna hon är där men även assistenten & pedagogerna säger ju rakt ut att " det är inte lätt" nä för ellie är inget lätt barn, & hon är 10 resor argare hemma än där.

Fan

Ellie med sin alldeles egna assistent/resurs på dagis.