Veckorna tickade på i bebisbubblan och när Ellie var 2 månader frågade bvc dom vanliga frågorna.

ler hon?

-nej

följer hon er med blicken?

-Nej

mimar hon er?

-Nej

där och då i januari månad började en oro gro i min mage. någonstans viste jag att det inte var normalt trots att alla sa " ge det tid, det kommer, vissa barn är bara sena"

men jag viste och kände på mig att något stämmer inte. så den 5 januari bokade jag en extra tid hos bvc med önskan att få träffa en läkare.

kl 09.00 möte mamma upp oss i Veberöd (bönan hade precis börjat jobba igen) och vi gick in i rummet. läkaren undersökte Ellie i tystnad och vi kom fram till att för säkerhet skull skulle vi få en remiss till en neurolog i lund. jag lämnade rummet för att amma ellie och mamma stannade kvar. Mamma fattade direkt på läkaren att något var fel. när hon kom ut grät vi tillsammans i oro. Oron över att tänk OM något är fel och VAD är i såfall fel. 

 

remissen kom till barnsjukhuset. den 26 januari skulle mötet bli av. det var 2 veckor i oro. en stor klump i magen gjorde sig märkt dagligen. jag har ett fint skyddsnät hos min familj och vi pratade mycket om allting. vi försökte komma fram med lösningar och hemma gjorde vi allt för att stimulera ellie i hopp om att vilken dag som helst händer det att hon kommer le åt oss.